Sultans Tankar – rädslor

Rädslor hindrar oss från att pröva något helt nytt, det okända. Rädslor skiljer oss från varandra när en annan människa eller grupp är annorlunda. Rädslor framkallar beslutsångest. Rädslor hindrar oss från att våga förändra. Rädslor gör oss oroliga och obekväma i nya situationer. Rädslor framkallar främlingsfientlighet och gör oss intoleranta. Rädslor hindrar oss från att leva fullt ut. Rädslor tvingar oss att förminska oss själva. Rädslor får oss att värdera prestation som viktigare än hur vi mår eller känner innerst inne. Rädslor hindrar oss från att vara tydliga i vår kommunikation med andra. Rädslor hindrar oss från att vara generösa mot oss själva och andra. De flesta rädslor bor enbart i våra föreställningar och i vår fantasi. 

Vilka är dina rädslor? 

  

Sultans Tankar – tacksamhet

Tacksamhet är ett ord, en känsla, som vissa kan ha svårt att uttrycka då det på något underligt sätt ska kännas som om man måste var nöjd med allt i livet för att kunna vara tacksam. Andra känner tacksamhet bara för stora och viktiga händelser i sitt liv. Medans vissa känner stor tacksamhet för det lilla i livet. Vissa påstår att tacksamhet för den man är och det man har är en magisk känsla som reproducerar mer av det goda. Vad tror du?

  

Sultans Tankar – relationer

Mitt självständiga jag är en förutsättning för att kunna vara stark och fri i mig själv. Mitt självständiga jag tillåter mig att både vara beroende och sårbar i min relation till andra människor. Jag ser det som en gåva att våga vara det.En konsekvens av detta är att om andra människor missbrukar mitt förtroende och min tillit, väljer jag bort dem ur mitt liv. Det är mitt sätt att vårda min gåva och sträva mot att leva fullt ut. För i min värld är mina relationer till andra människor viktigast av allt. 

  

Sultans Tankar – varför och hur

  När livet serverar oss en stor sorg, ett brustet hjärta, en tragedi, så frågar vi oftast oss själva; varför? Varför jag? Varför nu? Varför här? Varför den? Att leva med ett varför är outhärdligt. Min strategi, för att kunna fortsätta, med livslusten i behåll, har varit att hitta ett hur. Ett hur där jag kan se mig själv i ett större sammanhang. Ett hur som ser på livet som ligger framför mig. Ett hur som förstärker min tro på att; allt blir som det är meningen att de ska vara, och då blir allt bra.